Vi har ansvar tillsammans!
Nu när jag har skadat foten inser jag hur beroende vi är av andra - annars klarar jag mig inte! Inget är är lätt - jag har 10 meter till toaletten, vilket jag arbetar mig glidande på röven, kommer fram till toalett stolen och ta upp kryckan och glider upp på stolen av min egen kraft. Vilken ansträngning och vilken tillfredställelse att lyckas. Har inte gjort så mycket gott för välden på tv¨dagar - men nu har det vänt! Den jätte gulliga buss chauffören som verkligen såg till att jag kom upp i sätet innan hon började köra, den sommarjobbande killen i Flemingsberg, som hjälpte mig att komma ner till spåret, Vakterna på Flemingsberg som hjälpte mig in i stationen, killen som hjälpte mig in med bagaget, mannen som hjälpte mig av , tjejen som bytte plats, busschauffören som hjälpte mig av. Alla gjorde de det där lilla extra som gör världen bättre!