Fika efter mer... "The Art of Fika"

"Fika är en socialinstitution i Sverige. Det innebär att man tar en paus från  en aktivitet för att dricka kaffe (eller annan dryck). Denna tradition av en en kaffepaus med något sött tilltugg är centralt i svensk kultur. Med svenskarna som en av världens största kaffekonsumenter. En (eller ett) fika kan äga rum på ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, utomhus eller hemma".

Tror att det är tre miljöer som har skolat mig in i the art of Fika.

1.Mina Morföräldrar drack alltid halv-elva kaffe, 10.30-ish, varje dag. Det fikades i alla fall 2 gånger per dag. Min morbror, Gösta hade en speciell kaffekopp, som bara han drack ut - den var extra stor. Han hade också en gryta, som hette "Ajaj" och jag inte fick leka med. I dag är jag stolt ägare till "Ajaj". Det handlade bara om att jag inte skulle leka med den - jag fick alltså inte stryk om jag rörde den.

2. Vid festliga tillfällen bjöds på kaffekask - när ett mynt lades på botten (kopparmynt) och "seglarvatten" hälldes på tills man såg myntet. Jag var för liten för spriten men fick vara med "de stora grabbarna" och "snacka karl-a-ord". En annan sak var att det skulle vara 7-8 sorters kakor. (Det sistnämnda har funnits med ända fram till att mamma "vandrade" vidare.

2.När jag var 16 år började jag arbeta extra på Arla mejerierna på helger och som sommarjobb. När jag var med på en leverans till en ICA butik som hette Hovshaga hallen sa jag JA till att dricka kaffe första gången.

3.När Barista startade i Stockholm på Centralen så köpte jag tre Stammiskort , vilket innebär att jag investerade över 1000 sek i kaffe, men det gick till något gott. En fika lika med en skolmåltid för ett afrikanskt barn. Klart att jag ville att fikan skulle vara dubbel så god. Sedan när jag fick veta att de skulle sluta upp med Stammiskorten - så gjorde jag efter alla konstens regler och skickade in korten. Men efter någon månad och inga pengar fick jag veta att de gått i konkurs. Personalen är goda människor så de kompenserar mig med gratis kaffe! Vet inte om de vet att jag bor i Stockholm?

Jag tror också att fackföreningarna har del i att vi har rätt till kaffepauser, 2 x 15 min utan löneavdrag.

Det är kanske något som bidrar mest till den svenska innovationskraften, då pausen gör att olika kollegor får snacka med varandra om vad som helst, vi träffar människor vi kanske inte annars hade träffat. Under dessa pauser diskuteras det en hel del.