Barn är barn och vår framtid!

 I dag så var det ett intressant avstamp med att lyssna på fantastiska presentationer av kunniga lärarkandidats kollegor kring undervisningen av nyanlända. Vi hade diskurser om direktintegrering och   förberedelseklasser. 

Jag och de andra gruppdeltagarna hade utgångspunkten vid från en jämförelse mellan det kanadensiska systemet och svenska. I Kanada så har provinserna mycket att säga till om medan det är 290 kommuner i Sverige. Det som skiljer sig mest markant är kartläggningen av varje elev och att detta görs snabbt i ett familjecenter och att eleverna matchas med en skola. Ett fokus läggs på den nyinkomnas styrkor och potential i det kanadensiska systemet. Det kanadensiska skolsystemet är mer lärardrivet. Vad innebär det?

Flera av mina studiekamrater har erfarenheter av att vara nyanlända. Mycket intressant att höra olika människors berättelser och hur deras skolupplevelse har varit i deras forna hemländer. 

Jag gick i grundskolan handlade det främst om elever vars föräldrar var arbetskraftsinvandrare från Finland, Jugoslavien, Grekland, Danmark samt flyktingar från Chile. Jag började skolan 1975 och slutade nian 1984. Det var många som jag har träffat på som inte har använt sig av möjligheten till hemspråk och som inte har använt sig av möjligheten av att studera finska, franska och tyska. I vissa fall har det bara varit deras efternamn som har tytt på att de kanske skulle ha kunnat ha svenskan som andra språk. I andra fall har det varit när man har varit memma hos dem som jag har förstått att här talar det faktiskt ett språk som jag inte förstår. Jag har haft lärare som varit flyktingar från Iran och Grekland. Jag har möt nyanlända i min egen skolmiljö på universitet från Bosnien, Serbien och Kroatien. Det har nog handlat om att det svenska systemet har varit inställd på assimilation. Liksom demokatri-begreppet är multikultur något vi är tvungna att arbeta med hela tiden - för att det okända är det många är rätta för.

Språkets betydelse går inte att underskatta. Om du kan ett begrepp på ditt modersmål är det mycket lättare att lära det på svenska också. Har du en förkunskap inom ett ämne är det lättare att bygga vidare på denna kunskap för att lära sig nya saker.

Kursen har haft teman: 
* om barns perspektiv och rättigheter, FNs Barnkonvention, som blir svensk lag i januari 2020 - då vi också blir legitimerade lärare. 
* normer och värdegrund i teori och praktik
* trakasserier på nätet
* ledarskap - ledarskap i klassrummet.
* migration - nyanlända och lärande.

Kursen har upplägget att vi får en mängd kurslitteratur och vetenskapliga artiklar som läses innan föreläsningar och seminarier. På föreläsningar presenteras olika begrepp och teorier, som tas upp på seminarierna genom att vi på har fått formulera vissa frågeställningar som tas upp i grupper och diskuteras i helklass. Vi har också fått möjligheter att göra presentationer son har arbetats fram i grupper av studenter. 

För mig tycker jag att EPA-modellen fungerar utmärkt. Att först få fundera igenom olika frågeställningar själv. Sedan diskutera igenom den parvis för att slutligen ta upp den för de övriga på seminariet. 

Många intressanta frågeställningar om lärandet och eleverna tas upp understudierna. Vi är en grupp av studenter där många av oss har lång erfarenhet från andra yrken. Jag ska ärligt säga att jag är förvånad över att inte det är fler som kontaktar oss innan studiernas avslutande när man ser till den lärarbrist som råder och den kunskap, erfarenhet och färdigheter, som finns i rummet. Vi skulle till och med kunna starta en egen skola? Det enda som inte finns representerat är väl gymnastiklärare och administrativ personal och skolledare.

Mycket handlar om den didaktiska triangeln - vad ska vi undervisa, hur ska vi göra det och varför ska vissa delar tas upp?

Lärande är en resa och det gället att få med eleverna på tåget för att få en hållbar och bättre framtid för dem och samhället!