Alla lär sig - och nyfikenheten finns där oavsett ålder!

För några år sedan läste jag en bok som heter "Människor som gör" och skriven av Tove Lifvendahl. I dag går den bara att få tag i på andra hands marknaden. 

Om du har ett pragmatisk, sociokulturellt eller situerat perspektiv ser du antagligen lärande som en form av aktivitet och att du genom av deltagande blir bekant med och tillägnar dig de kunskaper, färdigheter och sätt att lösa problem och att förstå världen. (Säljö, 2014:132). 

Att bygga erfarenheter gör att du bygger kunskap. Jag själv gillar att läsa memoarer för att jag då får lära mig om andras erfarenheter eller att lyssna på någons berättelse när möjligheter ges.

Jag är till min natur nyfiken och öppen person, som lätt tar intiativ till att inleda samtal med personer jag möter på olika ställen i min vardag. Det är till och med egenskaper jag medvetet tränar för att ytterligare förbättra  för att jag ska få ta del av andras berättelser. Ofta är det så lätt att bara ställa en fråga, men du måste bygga så pass mycket förtroende att personen du ställer frågan vill svara på den.

Två organisationer som har haft stor betydelse för mitt lärande är Junior Chamber Internbational, JCI och Toastmasters International - där jag har fått möjlighet att träna mitt ledarskap som förtroendevald, projektledare, talare och debattör.

Jag får hela tiden bekräftat att vi lär mycket av varandra och att vi genom ett aktivt deltagande ökar möjligheterna inför detta.

Det spelar ingen roll i vilket sammanhang om det är en förskoleklass eller om det är en grupp av rotationer. Även om åldersskillnaden kan vara mer än 50 år - så kan jag märka samma nyfikenhet i lärandet hos de båda grupperna. Den sistnämnda gruppen har dock betydligt lättare att sitta still och den sistnämnda lite större möjlighet att vara stilla, men de är lika nyfikna.

Jag har fascinerats över Vygotskijs teorier om vikten av att lära av varandra. Samma teknik i undervisningen används för lärande bland lärarkandidater. Vi använder EPA-modellen. Att eleverna och studenterna får möjlighet att reflektera enskilt med tex tankekartor för att sedan gå över till att samtala parvis och att sedan inför helklass ta upp vissa frågeställningar.

Vad jag lärde mig i går var hur en förskoleklass gick ta upp vad de har lärt sig under veckan och vad de kunde bli bättre på. Det hade gått igenom Oo och kommit till talet 100. De hade under veckan gått 100 dagar i skolan. De fick de åskådliggöra genom att rita 100 av någonting. Vissa gjorde streck andra hjärtan. De kom fram till att de kunde bli bättre på att lyssna på varandra och hade varit duktiga på att låta vandra vara ned och leka.

Det som skiljer sig är att 6-åringar så händer det oväntade saker tex att de slår sig! En slog ut en tand, men eftersom det var en ny upplevelse så var det lite gråt och blod. De har visst slutat att tro på tand-fen - så pengen skulle komma ändå! De är ute betydligt mer och får lära sig betydligt mer. Gagga-boll är the new shit!