Att ta första steget eller som ett äpple som mognar?

Mitt beslut att bli lärare var antingen taget för 42 år sedan när jag var 8 år i en "OBS-klass" eller har vuxit fram under ett par år. Jag tror att båda svaren  är rätt och har haft betydelse.

Det har funnits svårigheter på vägen. Det är främst två saker jag har tänkt på. 

En faktor har varit svårigheterna att komma i kontakt med studievägledare på institutionen som (om jag minns det rätt) har telefontid 13-14 på måndagar - vilket förlängt mitt beslut ett par år.

Jag kom i kontakt med Teach for Sweden på en Lärarmässa för två år sedan. Jag sökte deras program som är på två år. Det var olika typer av tester och jag fick verkligen tänka igenom och beskriva varför jag ville bli lärare. Nu vill jag verkligen bli kemilärare, som är det ämne som jag tyckte var det mest intressanta när jag studerade. Jag blev Högskoleingenjör i kemiteknik och mitt fokus låg mot pappers och massaindustrin. I början av 1990-talet. Då kom en lågkonjunktur, vilket bidrog att jag fortsatte mina studier inom ett annat område som ligger mig närman mitt hjärta. Företagsekonomi och mer specifikt marknadsföring och försäljning. Jag har fått möjligheten att starta några företag. Mitt yrkes liv inom kemiområdet har varit med nordisk industri inom kemisk analysteknik, olje- och kemiindustri, samt återvinningsindustri under mer än under 15 år. Dels inom försäljning, laboratorier, forskning och utveckling, ledarskap.


I början av sommaren så fick jag beskedet att jag saknade 3 poäng på min uppsats i kemi (2 poäng i gamla systemet), men jag hade möjlighet att visa att mina rapporter, som jag hade skrivit under mitt yrkesliv motsvarade dessa 3 poäng. Det visade sig inte vara de lättaste då mina lärare och professorer sedan länge har blivit pensionärer eller vandrat vidare. Då återstod att kontakta professorer som jag har haft kontakt med under mitt yrkesliv. Men om studievägledare är svåra att nå så var möjligheten att få tag i professorer under juni och juli 2018 omöjligt. Jag var ganska besviken och desillusionerad  över att 3 poäng vägdes högre än 15 år inom kemisk industri, men det var fakta som jag fick acceptera. 

 Jag har dock en examen på magisternivå inom företagsekonomi som väl överträffar de krav som ställs för att få läsa KPU, Kompletterande Pedagogisk Utbildning. Så när jag kom in på denna på Stockholmsuniversitet så började kom jag fram att ett moment skulle kunna vara UF-företagande, vilket alltid har ledat mig varmt om hjärtat och jag har deltagit på ett antal lokala UF-mässor i Skellefteå och Stockholm.

Under våren så anmälde jag mig till ett antal lärarvikariepooler och har arbetat som lärarvikarie sedan dess och insett att lärare är något jag vill bli.

Så då kom dagen då jag skulle börja läsa didaktik och pedagogik på universitetet. Jag har haft förmånen att ha ett antal lärare som är mina vänner och en av mina bröder är i dag lärare. Dem fick jag fråga vad egentligen didaktik är för det hade jag ingen aning om. 

"Didaktik kan definieras som vetenskapen om alla faktorer som påverkar undervisning och dess innehåll, ^[1] och sätter fokus på lärande och hur lärande organiseras i till exempel klassrummet eller på museum. Ordet kommer av det grekiska ordet för undervisa, didaskein. Didaktik som ämne i lärarutbildning berör vad läraren skall tänka på vid undervisning, dess mål och medel samt sambandet dem emellan." 

Jag vet egentligen inte vad jag räknade med att universitetsstudierna skulle innebära. Det har gått bra - förutom första hemtentan i Didaktik där jag fick Fx. Annars har mina resultat på delkurserna varit mellan E och B.

Så nu ska jag ta ett ytterligare steg på min lärarbana.