Möten man minns!

Jag har verkligen sett fram emot att träffa deltagarna i centerpartiets funktionshindersnätverk Stockholmsregionen. 
Unga med synnedsättnings förbundsordförande Linus Forsberg inbjuden för att berätta om förbundets verksamhet och synpunkter.  Jag fick en inblick i vad Linus och hans organisation gör och arbetar för. 
1). dels det interna arbetet som hand om att ge medlemmarna en social plattform där det testas saker som man i allmänhet inte annars gör tex att få köra bil.
Att få känna sig trygg.
2) Intressepolitiska frågor som rör ett 30 tal områden.
3) Internationellt arbete med samarbete mellan organisationer i de nordiska länderna och Nepal.

Deras viktigaste frågor:
1. rör arbetsmarknaden. Det råder en hel del fördomar och okunskap om möjligheterna för att få lönebidrag, arbetsplatsanpassningar och hjälpmedel.
2. rör utbildningen. Det handlar om att lyssna in den enskilde elevens behov. Att eleven med synnedsättning får möjlighet att att utvecklas. Det är viktigt att eleven blir en del av klassen och ges möjlighet att vara med på rasterna. Funktionsnedsättningen är utmanande för elevens självkänsla. Det handlar om att många drabbas av psykisk ohälsa genom stress och bristande tillgänglighet.


Viktigt är naturligtvis att material görs tillgängligt i punktskrift och/eller läses in. Punktskriften är viktig för att få tillgång till ett språk, vilket också underlättar lärandet. 

Vissa myndighetspersoner ger yttryck för att punktskrift skulle vara omodernt - men borde få finnas lika länge som vi använder "svartskrift" (skriften i våra böcker).

Under samtalet blir det tydligare för mig vilka utmaningar som syn-nedsatta utsätts för. Exempel så snubblade Linus över el-sparkcykel, som stod i HANS ledstråk, dvs där syn-nedsatta går. Vi som ser kanske inte uppfattar detta men det får stora konsekvenser för en syn-nedsatts liv. 

När Odenplan byggdes om så visade det sig att ett av dessa ledstråk gick rätt ut i bussfilen - att sådant kan ske är för mig ofattbart! Vet inte om man ska skratta eller gråta - jo det vet jag!

Min mammas kusin som förlorade synen gradvis har berättat en del om vad som hänt honom på tunnelbanan när utropen har felaktiga och han trott att han steg av på en annan station eller vid vägarbeten. Han var litteraturforskare och kulturhistoriker. Han är född 1935, blev filosofie doktor i Uppsala 1972 och erhöll professors namn 1998. Han var knuten till Uppsala universitet mellan åren 1983 och 2000.

Kvällen avslutades med att Microsofts Seeing AI-app uppskattade min ålder till 42 år, vilket måste vara en framgång.