Att vara eller icke vara en vara - det är frågan?

I går hörde jag om en butik som skulle använda ansikts igenkänning när du går in i en butik. Här tycker jag att vi passera en gräns!

Vi blir brickor i ett spel!

DN har i ett antal artiklar visat hur information om våra rörelsemönster säljs till tredjepart. Informationen tas in av appar, som du säkert har gett tillstånd att få tillgång till platsinformation, dina kontakter (vem vet vad som står i avtalet?)

Nu ha Nordic Tech House kommit med detta koncept att med hjälp av ansiktsigenkänning tolka ditt humör. (Källa: SVT Rapport 20190608 tid 19.34-19.37). De ska också ha tillgång till storlek mm, vilket måste innebära att de sparar information om dig. Bakom företaget står Isabella Löwngrip, Viktor Lundqvist, Linus Kaasik  och Patrik Unevik.

Betvivlar inte att dessa personer är duktiga entreprenörer och kommunikatörer, men känslan för personlig integritet, GDPR och hållbarhet har de inte visat prov på. Känns mer som att de vill testa hur långt de pressa gränserna. Men går vi över dessa gränser finns det kanske ingen väg tillbaka.

Vem vill bli bevakad hela tiden och att ett företag sedan säljer detta vidare? Den frågan kan man ju ställa till Facebook, Google, LinkedIN, Amazon, Alibaba... Allt har ett pris - hur mycket är du villig att bli en vara!