En olycka kommer sällan ensam!

Jag tänkte att jag skulle vara lite förutseende i tisdags kväll och köpte nytt SL-månadskort och Arlanda-tillägg. Det visade sig att jag kan välja vilken dag Arlanda-tillägget ska börja gälla. Det har jag aldrig valt innan. Jag ville att SL-kortet startade när jag började använda det. 

I går morse när jag skulle ta tunnelbanan in till stan för ett möte visade det sig att inte kortet fungerade, utan börja gälla på i morgon. 

När jag ska ut till universitetet med SL så tar det stopp - jag kan inte åka på månadsmärket utan jag få gå till SL Kundservice på T-centralen och detta tar 30 minuter. Inte heller här säger de att de kan hjälpa mig. 

Efter att jag stått och talat med dem en stund och de säger att det inte går att ordna - kommer jag på att de kan makulera mitt kort och göra ett jag kan åka från nu.


Väl ute på universitetet visar det sig att mobilens touch-skärm har lagt av. Detta gjorde att jag inte kunde komma i kontakt med varken lärare eller studiekamrater. Vid två tillfällen fick jag låna mobiler av andra studenter jag träffade och vi letade upp var jag skulle vara. Stallet 19F sal 720 - ingen där?

Så jag tog mig till institutionen och fick tag i en av seminarieledarna. Det visar sig att de hade haft seminariet på förmiddagen. Det skulle ha gått ut en e-post. 

Jag hade ett samtal med en av lärarna och presenterar hur jag har löst uppgiften med utvecklingsarbetet där jag vart begrepp som lärande objekt. Att lära sig begrepp står i läroplanen. Tyvärr har jag missat ett litteraturseminarium  och redovisningarna, valet jag vet hade gett mig väldigt mycket pga mina studiekamrater har helt andra erfarenheter. Nu handlar det bara att lämna in examensarbetet.

Tillbaka till mobilen. Jag var på Samsungs-butiken på Kungsgatan och det skulle kosta 2.700 sek att byta skärmen, men med den batteritid jag har tycker jag inte det är värt att investera dessa pengar. Telia hade inga lånetelefoner heller förrän i juli. Så nu hoppas jag att jag ska kunna låna en telefon av någon vän. Jag inser efter två dagar att jag är beroende av att ha en mobil.

Minus utan telefon:
- Går inte att få tag i!
- Kan inte ringa själv - har lånat telefon av två helt okända och en känd bara under dessa dagar. Vilket gett mig insikten att jag kommer att hjälpa andra med att låta dem använda min telefon.
- Jag kan inte swisha.
- Jag kan inte googla eller på annat sätt skaffa information - on the go! (vilket jag tydligen gör ofta utan att tänka på det.

Vad skulle vara fördelen? 
+ Att jag är mer här och nu. Även om jag tror mig vara närvarande när jag träffa andra.

Har kommit underfund med hur mycket jag använder mobilen i olika sammanhang. Att vara utan en i 100 dagar känns svårt.

När jag skulle skulle ta mig hem från IKEA Barkaby via Akalla så hamnar vi i en biljett kontroll, men jag hade lyckats med att lägga bobilen i någon av mina väskor. Vi började leta hejdlöst - men den fanns inte att finna. biljett kontrollanterna såg väl skräcken i mina ögon och hörde samtalet om att jag skulle åka tillbaka. Så de lämnade mig utan fått se månadsmärket. De förstod kanske att jag inte hade kunnat ta mig med bussen från IKEA utan kort.

Alla dessa "små" missöden har gett mig en del erfarenhet om hur jag kommer att hantera dessa situationer annorlunda i framtiden.