Tänk att inte få träffa sina barn på över 18 år!

I veckan var jag på en bokrelease med Martin Schibbye och drygt 400 andra som deltog då boken "Jakten på Dawit" presenterades.

För mer än 18 år sedan knackade två män på Dawit Isaaks dörr i hans hem i Asmara. Hans dotter, Betlehem, som då är 5 år öppnar och de bjuds in på en frukost för de vill tala med hennes far, som ligger och sover. När de har ätit frukost så ber det Dawit följa med dem.

Dawit Isaak har inte ställts för rätta och han liksom många andra journalister har fängslats i Eritrea. Tänk att inte får träffa sin far på 18 år - för att någon håller honom fängslad. Tänk att inte få vara med under sina barns uppväxt. Detta är något som jag tycker måste vara fruktansvärt, men jag inte tror att jag ens kan föreställa mig.

Dawit trodde nog att hans svenska medborgarskap gav honom något form av skydd, men detta har ännu inte efter 18 år varit fallet. Han som hela tiden har velat vara med och bygga upp och granska sitt födelseland för att det ska utvecklas i demokratisk riktning efter 30 års ockupation av Etiopien.

Martin Schibbye och Johan Persson satt 438 år i fängelse i Etiopien, vilket kanske har givit hon möjligheten att kunna skriva denna bok. Han vill som journalist visa olika sidor av Dawit Isaak och Eritrea.

Johan Perssons och Martin Schibbyes bok heter "438 dagar - Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar".

Ge Dawit Isaak att få komma tillbaka - snälla!